Sedan 1992 har föreningen Livstycket arbetat för att integrera kvinnor i samhället. Men nu måste verksamheten lägga ned. På torsdagens extrainsatta årsmöte fattades det formella beslutet om en nedläggning av föreningen. Bakgrunden till nedläggningen är främst minskat elevantal då det finns kapacitet för många fler och att det ständigt varit en kamp om pengarna.
- Vi har fört diskussioner med staden och andra aktörer för att hitta lösningar till att verksamheten kan fortsätta, men vi ser inga andra möjligheter längre än att lägga ned. Därför har vi tagit det här tuffa beslutet säger grundaren och verksamhetsansvarig Birgitta Notlöf.
Föreningen Livstycket har tidigare varit nedläggningshotat. Senast var det inför verksamhetsåret 2019 då det saknades pengar. Då gick två stiftelser in och sköt till de pengar som behövdes.
Den 30 november kommer Livstycket att hålla sin sista julmarknad. Den sista december ska verksamheten vara helt avvecklad, enligt planen.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/livstycket-i-tensta-lar-kvinnor-att-lasa
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/amineh-och-sahera-fick-aldrig-ga-i-skolan
Ladda ner hela artikeln som pdf
foto © Livstycket Hallwylska palatset.jpg.zip (4.6 MB) | jana_eriksson_livstycket-7326.jpg.zip (1.1 MB) | jana_eriksson_livstycket-7009.jpg.zip (1.1 MB) |
Det här mönstret är ett resultat av Livstyckets samarbete med Bunyole Women’s Association (BWA), en kvinnoorganisation i Butaleja distriktet, östra Uganda.
År 2009 startade Livstycket ett samarbete med ett kvinnokooperativ i Uganda för att hjälpa dem att bli självförsörjande. Kvinnorna fick lära sig sömnad, att göra egna mönster och att trycka på tyg. De har fått beställningar på såväl skoluniformer som gomez, traditionella klänningar. Deras butik har blivit känd i hela trakten.
Utifrån kvinnornas teckningar föreställande deras egna liv skapade Livstyckets formgivare mönstret ”Turn right at the big mango tree” efter den vägbeskrivning vi fick vid vårt första besök. Och vi hittade vägen!
Tensta i ränder. Här smyger igelkottar runt i miljonprojekten och dofterna från söt nybakad baklava samsas med körsbärsträd i full blom.
Som invandrare ska man inte bara lära sig ett nytt språk, man ska också lära känna en ny omgivning. Det här är vad deltagarna såg, upplevde och tecknade under några gemensamma promenader i den nya tillvaron.
Just detta mönster ingick i utställningen ”Livstycket på Nordiska Museet”.
Detta är Livstyckets unika kartbild över staden. Våra deltagare bor i Stockholm men känner sig oftast hemma bara i den förort de lever i. Detta vill Livstycket ändra på. Oavsett var vi föddes är det i Stockholm vi nu hör hemma. Hösten 2011 började projektet att lära känna staden visuellt och geografiskt. Deltagarna fick ansvar för olika stadsdelar, utforskade och promenerade runt i områdena. Resorna gav deltagarna egna upplevelser och bilder av staden och deras teckningar har blivit mönstret ”Stockholm by Livstycket”, vår unika kartbild.
Detta mönster beskriver vår värdegrund i textil form. Vi tror att en människa som är trygg och varm och som går med rak rygg har lättare att möta världen.
Vi vill bryta isoleringen i samhället och vara en plats där hoppet ständigt lever och där människor möts och utvecklas. Vi tror att förändring är möjlig och att varje individ vill och kan växa.
Den människa som saknar lust, drömmar och ett språk är fattig. Livstyckets vision är att alla våra deltagare ska gå ut i det svenska samhället med raka och stolta ryggar och som mycket rika människor.
Några sensommardagar på Rosendals trädgård med samtal om livet, fikande och skratt resulterade i mönstret Parasoll.På detta mönster har man sedan tryckt ett ytterligare mönster; Freden börjar med dig och mig.
Mönstret består av budskap om fred på 34 olika språk. Texten dekorerade 12 tibetanska tält uppställda under en utställning i Kungsträdgården 2007.
Kvinna i världen, så hette utställningen som visades på Hallwylska museet i slutet på förra seklet. Utställningen var ett resultat av ett samarbete mellan Livstycket och Hallwylska museet. Kvinnorna från Livstycket bekantade sig under nästan ett helt år med Wilhelmina von Hallwyl och hennes samlingar, samtidigt som de fördjupade sig i kvinnohistoria och de villkor som är gemensamma för kvinnor världen över.
Wilhelmina var rik, hon bodde i ett palats och reste för blotta nöjets skull. Många av kvinnorna på Livstycket har varit tvungna att lämna allt de äger bakom sig och de har knappast rest för nöjets skull. Ändå kunde de upptäcka många saker de hade gemensamt med Wilhelmina. De var alla kvinnor, de hade själva egna döttrar och de ting som fanns i Wilhelminas samlingar var ofta saker som de kände igen från sitt eget liv. Det blev ett möte mellan kvinnor, mellan två sekel och mellan flera kulturer. Det blev en berättelse om hur det är att vara kvinna i världen.